Jag har inte skrivit nåt vettigt på länge ser jag, bara en massa sentimentalt dravel som bara är onödigt.
Anyways. Här om dagen läste jag på Aftonbladet att det var ett äldre par som inte hade fått sin mat av hemtjänsten. Det var bilder på paret, deras barn har såklart lagt sig i det här och tycker så jävla mycket.
Paret hade nyligen fått beviljat av kommunen att få matlådor hemkörda av hemtjänsten. De hade fått vänta i två veckor på att få den första matleveransen. Okej, lite jobbigt att det blir någon sorts "väntetid" från beslut till handling liksom... Men vafan. Nog för att både kärringen och gubben fick med varsin bandagerad arm och är för skruttiga att gå ut och handla.
Men alltså... Old people har alltid hemtelefon. Gick det inte att ringa ifrån den på två veckor? När man får beslut att få hjälp av hemtjänst får man väl några slags kontaktuppgifter? Är det mycket svårt att slå ett nummer och fråga "Var är min mat?". Gubben hade väl kunnat hålla i luren så hade kärringen kunnat slå numret? Jag tänkte eftersom de verkar vara så handlingsförlamade. Parets barn verkar ju inte heller ha alla hästar i stallet heller. Märker man att mamma och pappa inte fått den mat de blivit lovade kan man väl fråga hemtjänsten var problemet ligger, försöka lösa detta alternativt laga eller köpa mat till föräldrarna så de kan få mat under dessa två veckor som hemtjänsten inte kom?
Fan att folk alltid ska se sig själv som offer. Jag hatar det, så jävla löjligt. Man försöker sig på nåt jävla martyrskap och "det är så synd om mig!". Varför inte ta tag i problemet, försök lösa det! Nej, för vi ska bara ha och ha, allting ska serveras på ett silverfat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar