Känslan som uppfyller en när det står en snygg tjej i fångvaktarkläder på perrongen för att hämta en... Möjligtvis kommer jag känna mig något mer pilsk och lycklig när jag ser henne i snutuniform.
Damn grrrl, du är min drömtjej!
Känslan som uppfyller en när det står en snygg tjej i fångvaktarkläder på perrongen för att hämta en... Möjligtvis kommer jag känna mig något mer pilsk och lycklig när jag ser henne i snutuniform.
Damn grrrl, du är min drömtjej!
Jordens konstigaste skavsår sen söndags/heartbreak/fuldans med Elin hela kvällen.. BLÅSA, en enda stor på delar av stortån. På tåtippen, på sidan mot pektån osv. Åh jag som älskar att pilla på ALLT främmande på min kropp avlägsnade blåsan illa kvickt. Ångrar det något idag. Svider lite och jag ska gå runt i "foppa" hela dagen på jobbet. Aja. Tur man är hårdhudad, bildligt talat.
Ps. Daggan blåser bort mig och mycket annat. Ds.
Jävla vider som sitter med skorna på bussätet mitt emot. Förbannade satungar. En hurring skulle ni ha!! Kan inte tala rent heller, pojkspolingarna; "årdenklit" (läs: ordentligt).
Fanns vad ont det gör. Vill vara med henne hela tiden. Vill somna o vakna bredvid henne. Vackra jävla människa. Är så glad att jag får vara din.
Kul att Kajsa får löpsedel. Varför man nu ska känna sig tvingad att berätta att och varför.
Den där känslan när man känner i lillmagen att det känns så himla rätt. Vill aldrig att detta ska ta slut. Ett evigt pirr i magen, en ständig adrenalinrush. Nästan för bra för att vara sant. Känns inte som att jag förtjänar det här. Jag är så himla glad i vilket fall. Hjärtat slår 120extraslag. <3
Två av min älsklingsbloggar, luppbrittaaset och blog by willis lägger ner :( Vad finns det nu som är värt att leva för? Får greja min blogg till en riktig topblogg kanske. Så kan jag läsa den. Och få ett lika gott skratt som jag får när jag läser lupp o willis.... Så sorgligt.
En av mina sämsta egenskaper är att jag glömmer. Jag är virrig, jag lovar saker som jag glömmer, ska träffa folk... Jag glömmer ofta. Nu är jag otroligt orolig att jag gjort något mot en kompis, att jag sagt något, att jag lovat något... Ja, you name it, men jag kan fan inte komma på vad det skulle vara? Det kan vara min svaga självkänsla också som tar åt mig och automatiskt tror att det är jag som måste gjort något när nån skriver t.ex.
Skulle jag inte vart mognare än vad du är så skulle jag nog gett tillbaka med samma skit. Tur för dig att jag vuxit ifrån det stadiet! Men alla genomskådar en falsk person väldigt lätt och snabbt och i slut ändan så är det bara du som blir drabbad!
Ligger o tänker en massa. Vill ej sova. Eller jo jag vill men.det går ej så bra.
En gång var jag LITE busig. I mellanstadiet tog jag med en binda (tyckte det var aspinsamt med mens på den tiden) till skolan som jag hade haft röd karamellfärg på. He he heee. Denna lilla binda smackade jag upp på toalettväggen. Hahahaha. Lärarna blev mycket upprörda men sa också att det var målat med TUSCH på bindan!!! Ville stäcka upp handen och säga "NÄÄÄ DET ÄR KARAMELLFÄRG!!". Men jag sa inget. Ingen kunde väl misstänka mig. Var argaste farligaste lärarns barnbarn ju. Klart jag skötte mig o var lydig!?
Hahahaha en annan sak också... Skäms fan lite över detta ännu i vuxen ålder. Detta var cirka 14 år sen? Jag var åtta kanske? Eller nio? Whatever. På den tiden hade vi ju utomordentligt fina bänkar i trä i skolan. På den här tiden hatade jag dessutom det mesa och de flesta (hej pre teen???). Var med arga lärarmormor sent i skolan en dag och passade såklart på att göra hyss... Gick in i vårat klassrum och började skriva med blyerts på några bänkar... Jag skrev med vänster hand så det inte skulle synas att det var jag som klottrat... Dessutom stavade jag FEL med flit så ingen skulle misstänka mig. Kommer ihåg att jag skrev på Anton och Pontus bänk och säkert några fler. Oklart vilka. Jag skrev i alla fall med spretiga fula bokstäver;
"FAK JU" eller ifall det var "FACK JU"
Helvete vad jag försvarade mig dagen efter! De som drabbats av bänkklottret ville undersöka allas handstil och så vidare. Detta blev ett hett ämne på den lilla skolan med cirka 50 elever... Hehehehheee. Till och med en två år äldre två meter längre kille kom fram när jag satt i skolbänken och skrattade inombords. Så kom han fram och frågade om jag kunde stava till "fuck you". Ja visst sa jag och bokstaverade F-U-C-K Y-O-U. Han påstod att det minsann inte stavades så men eftersom jag var cirka bättre än alla på hela skolan i engelska på den tiden fick jag honom till slut att tro på mig. Hahahaha så kul... Kände mig dock som en riktig bov ett tag efter det där. Men sen dess är mitt ständiga mantra "never get caught" ;) Fick höra flera år senare att föräldrar varit helt säkra på att det var jag som skrev det där men att mormor försvarat mig stenhårt. Thanx granny!!!