Fick en plötslig känsla bara sådär, lyssnar på "Fina bitar"-playlisten på Spotify och favvon "We have all the time in the world" med Louis Armstrong... Jag associerar VARJE gång till när jag beslutade att eliminera det lilla embryo jag hade i min livmoder. Jag och Fredde sa att vi skulle ha kvar det men som tur var fanns min fina mamma där och sa kloka ord till mig så jag som sagt beslutade att ta bort det. Liksom som att vi inte har bråttom, vi hade ju all tid i världen att få barn. Jag får alltid en bitterljuv känsla när jag ser namnet på låten och när jag lyssnar på den. Jag älskar den men oh vad det gör ont i lillhjärtat.
.. För vi vet ju vad som hände sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar