Att lära sig att sörja. Det är inte lätt.
Jag sörjde aldrig morfar eller farfar, inte mina kusiner, inte Fredde och inte Robin... Jag har aldrig tillåtit mig själv att sörja, det är så himla mycket lättare att förtränga.
Det är så jävla jobbigt att sörja, jag grinade nästan konstant från nio imorse tills jag klev av bussen vid jobbet. Å andra sidan kändes det ganska bra när jag fått gråta. Fick dock ett sms, eller fyra och då blev jag lite ledsen i hjärtat igen... Ja jag vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar