Jaha. Nu har jag gjort en sak. Jag har tagit tjuren vid hornen och sagt några sanningens ord till en människa jag behövde släppa redan den nionde augusti förra året. Ja, ni vet väl alla vem det är och nej, jag har inte släppt honom förrän nu. Det är så sjukt, jag har inget positivt att säga om honom ens, ändå sitter jag här och gråter krokodiltårar och ändå har jag träffat honom flera gånger, inte riktigt en gång i månaden men nästan, sen vi gjorde slut.
Jag skrev att människor aldrig förändras, jag vet att han aldrig kommer sluta vara svartsjuk. Jag menar, han var helt furious över EN kille (som jag inte ens låg eller hånglade med), hur fan skulle det vara om han visste hur många jag varit med sen jag gjorde slut med honom.
Nej, det här är faktiskt jävligt jobbigt men jag vet att jag aldrig skulle bli lycklig med honom ändå. Även om en del av mig så gärna vill tro det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar