Mussar och krista och feminism

Ska nu försöka ge mig på att skriva något sorts djupt inlägg. Om min syn på religion kontra feminism och sådant.

Min pojkvän (eller vad är du för nåt?) och jag diskuterade igår. Han sa att jag inte kan vara feminist om jag accepterar islam, att jag tycker det är okej att det byggs moskéer i Sverige.

Feminism för mig är att människor ska vara jämställda oavsett könstillhörighet, sexualitet, etnisk härkomst och så vidare. Simple as that. Jag vill att alla ska ha lika villkor, oavsett. Jag är ju socialist by heart dessutom. (Oh no, en feministisk, islamälskande kommunist!!!!!!!!!!!!11 Eller?).

Jag är helt och hållet för religionsfrihet, alla andra friheter dessutom. Jag älskar multikultursamhället, även om den finaste kulturen jag vet är den som mina förfäder levde i för 50-100 år sedan (inte för att jag rent feministiskt sett gillar det, eller skulle vilja leva precis så som de gjorde). Det är viktigt med multikultur för samhällets och människors utveckling, anser jag.

Jag gillar inte någon religion egentligen, varken kristendom eller islam (även om jag rent formellt är kristen), jag tycker att båda (och ungefär alla andra religioner) är humbug, påhitt och det mesta helt sjukt. Jag accepterar dock de som väljer att leva efter och tro på detta. Som feminist ska det då tydligen vara omöjligt att acceptera det. Och visst fan går det isär, det inser jag ganska hårt nu när jag sitter här med min lilla (ADHD?)hjärna och ska försöka skriva det här. 

För 53 år sedan blev det tillåtet i Sverige för kvinnor att prästvigas. Alltså 1958, för mig känns inte det särskilt avlägset. Detta kan också läsas i Bibeln;

"Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen" (1 Kor 14:33-36)

"En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet..." (1 Tim 2:11-12)

Vad tycks om detta? Ganska vidrigt va? Det tycker i alla fall jag. Nog kan tyckas att islam "ligger efter i tiden" som ännu inte tillåter kvinnor att be tillsammans med män eller låter kvinnor vara imamer. Vi får ju icke förglömma att det faktiskt finns massor av organisationer som försöker ändra på detta runt om i världen (precis som det var i Sverige för drygt femtio år sedan...).

Och den där jävla slöjan och allt vad det heter... Nog fan står det i Koranen att kvinnan ska dölja sig. Tyvärr.

Sura 24:31: Säg ock till de rättrogna kvinnorna, att de behärska sina blickar och akta sin lem och ej visa sina behag undantaget vad som alltid är synligt därav! Och må de kasta sin slöja över sin barm och ej visa sina behag annat än för sina män eller sina fäder eller sina mäns fäder eller sina söner eller sina mäns söner eller sina bröder eller sina bröders söner eller sina systrars söner eller sina kvinnor eller de slavar, över vilka de råda.

 Man får i alla fall visa behagen för alla män i släkten... Tydligen. "Riktiga" muslimer anser att kvinnor ska dölja sig för att inte väcka sexuell uppmärksamhet, men även där finns ju undantag. Bara för att man är muslim tror man inte att man gör karlar kåta för att man visar håret (eller benen.. Ja, ni fattar). Tvånget för kvinnor att bära slöja etc är ju ofta kulturellt betingat, en kultur som växt upp runt religionen. Jag gick i samma klass som en muslimsk tjej på gymnasiet, hon hade inte sjal. Eftersom hon var den enda mussen i klassen var jag såklart nyfiken på hur hon tänker kring slöja, giftermål etc. Hon fick själv bestämma om hon ville ha sjal eller inte, hennes mamma rådde henne att inte ha någon om jag inte minns helt fel. Samma sak med giftermålet, att bli bortgift, tvingad att gifta sig med någon är också kulturellt. Hon gifte sig som 19-åring, precis innan examen. Det var med en man som hon valt själv. Långt ifrån alla muslimska kvinnor har det pest och pina, och det viktigaste av allt är de här rörelserna som försöker ändra på den muslimska kvinnosynen. Precis som det i Sverige kämpats för att homosexuella ska få vigas av präst i kyrkan och så vidare.

Tiderna förändras ständigt och snart är det de muslimska kvinnornas tur att bli jämställda de muslimska männen. De är inte doomed for life som många verkar tro. Jag drar hela tiden paralleller till kristendomen i min lilla hjärna, hur det har varit tidigare, hur omodernt det faktiskt varit (och fortfarande är i vissa aspekter). Tankesätten måste ändras hos så många och det kanske tar tvåhundra år, men det kämpas hela tiden. Det får vi inte glömma. Alla muslimer är inte talibaner, det får vi inte heller glömma. Jag skulle ju kunna dra på om judendom och massor av andra religioner men det här får räcka för idag. Tydligen får inte kvinnliga och manliga judar sitta tillsammans i synagogan? Intressant. Vad tycker vi om att judiska män ska täcka huvudet med en liten kalott? Det tar vi nästa gång.

Och puss på dig J.